 |
Filosofiska begrepp
|
|||||||||||||||||||||||||||
Här har jag samlat filosofiska begrepp (ord) som underlättar filosofiska samtal.
Filosofiska begrepp / A |
 |
Abstrakt
uppfattbar endast för tanken; något man förstår via tanken. Motsats till konkret.
Ad Hoc
Antagande eller hypotes som införs endast för att förklara ett visst faktum; t.ex. ett argument som antas (som räddning) för en ohållbar tes.
Agent
den som utför en handling.
Alienation
Främlingsskap; något som blir främmande(gjord) inför sammanhang eller (social) tillhörighet. Medvetet och ibland också omedvetet.
Altruism
osjälvisk handling
Amor fati
Att älska sitt öde.
Analogi
överensstämmelse
Anomali
Något som strider mot en allmänt accepterad sanning.
A priori
Det som kommer före oberoende av (sinnes)upplevelser. Något a priori har sitt ursprung i något annat än (sinnes)upplevelser. Kunskap är a priori, om kunskapens sanning kan bevisas utan användande av (sinnes)upplevelser, speciellt utan användande av empiriska experiment och undersökningar.
A posteriori
Det som kommer efter beroende av (sinnes)upplevelser. Något posteriori har sitt ursprung i (sinnes)upplevelser. Kunskap är a posteriori, om kunskapens sanning kan bevisas med hjälp av empiriska experiment och undersökningar.
Argumentation
Resonemang/bevisföring för eller emot en tes (påstående).
Autentisk
Äkta/uppriktig.
Axiom
En grundsats som utgör ett bevis och som antas vara självklart sann och som accepteras utan bevis.
Filosofiska begrepp / B |
|
Begrepp
Ord som betecknar något objekt eller fenomen.
Bejaka
bekräfta
Filosofiska begrepp / C |
|
Cartesianism/cartesiansk
Bygger på Descartes' uppfattning om förhållandet mellan själ (medvetande) och kropp.
Filosofiska begrepp / D |
|
Deduktion/deducera
Att härleda en utsaga från andra utsagor i enlighet med logiska slutledningsregler.
Definition
Förklaring. Redogörelse för ett begrepps betydelse.
Determinism
Uppfattningen att varje händelse är förbestämd (och orsaksbestämd) och sker därför av nödvändighet.
Dialektik
Det är enligt Platon ett systematiskt begrepp med fokus på (det filosofisk) samtalet (dialogen).
Dikotomi
Tudelning.
Dilemma
Besvärlig valsituation.
Diskurs
Sammanhängande rad av utsagor, alltså former för vetandet inom ett visst avgränsat sammanhang.
Dogm
Lärosats, grundantagande eller grundsats. Grundläggande påstående som inte tillåter tvivel eller ifrågasättande.
Dualism
Hävdar att allt varande är uppdelat i två grundläggande skilda typer eller grundprinciper. Exempelvis anser Descartes att varje substans antingen är själslig eller materiell (icke-rumsligt kontra rumslig).
Dussinmänniska
Person som följer den breda massans åsikt.
Dygd
eftersträvansvärt karaktärsdrag.
Filosofiska begrepp / E |
|
Elitismtron på en inflytelserik och framgångsrik grupp och nedvärdering av andras förmåga.
Emotivism
Värderingar som uttryck för inställningar utan kognitiv mening och utgör endast en emotiv (känslomässig) mening.
Empiri
En teori som bygger på sinneserfarenheter. Ordet är synonymt med uttrycket "a posteriori". Empirism är en kunskapsteoretisk huvudriktning som till skillnad från rationalismen hävdar att all kunskap om verkligheten härstammar från sinneserfarenheten.
Kända empirister är Aristoteles, John Locke och David Hume.
Ekologi
Vetenskapen om samspelet mellan organismerna och deras omgivning.
Epistemologi
Kunskapsteori och/eller Vetenskapsteori.
Essens, essentiell
se väsen
Estetik
Läran om det sköna, läran om det sinnliga, i synnerhet inom konsten.
Etik
Moralregler; som behandlar frågor angående rätt och fel: vilka handlingar som anses goda eller åtråvärda eller onda och därför felaktiga. De filosofer som hävdar att handlingar uteslutande skall värderas efter hur goda eller åtråvärda deras konsekvenser är, kallas för konsekvensetiker och de filosofer som däremot anser att mänskliga handlingar inte uteslutande skall värderas efter vilka konsekvenser de resulterar i, kallas pliktetiker; se t.ex. till Kants kategoriska imperativ. De som hävdar att det är konsekvenserna av de enskilda handlingarna som räknas, kallas för handlingsetiker, medan de som menar att man skall se på konsekvensen av att bryta regeln, kallas för regeletiker.
Evidens
En direkt insikt, i motsats till en förmedlad (diskursiv) insikt.
Läs också om Evidensteori
Explicit
Uttryckligt; tydligt nämnt i motsats till implicit.
Filosofiska begrepp / F |
|
Falsifiera
Bekräfta som osant
Faktoid
falsk fakta.
Faktum
Fastslaget sakförhållande
Fatalism
Uppfattningen att vårt öde är förutbestämt av högre makter.
Fenomen
Något som visar sig. Platon t.ex. skiljer mellan fenomenet: häst och idén: häst (hästens idé). Idén är det gemensamma väsen, som finns i alla individuella hästar och är evig, medan fenomentet är bristfälligt (kopia). Medan f. är olika och i ständig förändring, är idén oföränderlig och alltid densamma. För Kant är däremot ett fenomen ett erfaret föremål (ett ting som det framträder för mig). Jag kan alltså inte veta något om hur tinget är i sig själv.
Frihet
Obundenhet.
Fundamental
grundläggande
Fysiskt attribut
utseendemässiga inslag.
Förnimmelse
Sinnesintryck.
Filosofiska begrepp / G |
|
Geocentrisk världsbild
Världsuppfattning enligt vilken jorden är universums centrum.
God
Ett värderande begrepp som kan användas om ting, handlingar, personer och egenskaper. Traditionellt skiljer man mellan om något är gott i sig själv eller är gott i relation till något annat.
Gyllene snittet/medelvägen
harmoniskt mellanläge. "Lagom är bäst".
Filosofiska begrepp / H |
|
Hedonism
Alla handlingar utgår ifrån lustkänslor och undvikande av smärta och olustkänslor.
Heliocentriska världsbild
allting kretsar kring solen.
Hermeneutik
Tolkningskonst, förståelselära.
Holism
Läran om helheter: ett helhetsperspektiv.
Humanism
En lära som sätter människans bildning som mål.
Härledning
Dra slutsatser utifrån befästa antaganden.
Filosofiska begrepp / I |
|
Idealism
Betonar att verkligheten är bestämd och konstituerad av kunskap och tänkande, så att det inte kan finnas någon verklighet som är oberoende av mänskligt medvetande eller tänkande eller objektiva principer. Ideologi är en skola som etableras på dessa konstituerade kunskaper.
Ideologi
samhällsåskådning.
Illusion
en falsk (sinnlig) uppfattning av verkligheten.
Imperativ
Befallning, bud, handlingsnorm. Används som som beteckning på utsagor som uttrycker påbud eller befallningar. Kant skiljer mellan hypotetiska och kategoriska imperativ. Ett hypotetiskt i. föreskriver en handling som medel för uppnåendet av ett eftersträvat mål och har formen av en hypotetisk sats: "Om du vill det och det, så handla så och så". Ett kategoriskt i. påbjuder en däremot att handla på ett bestämt sätt, oberoende av vilka önskningar eller behov man har, t.ex. "det är fel att ljuga" och är objektivt giltig.
Implicit
Underförstått utan att vara uttryckligt nämnt i motsats till explicit.
Indeterminism
Uppfattningen att vi har en fri vilja.
Induktion/induktiv (också kallad induktiv slutledning el. erfarenhetsslutledning)
Ett erfarenhetsslut som bygger på gjorda iakttagelser med hjälp av sinnena.
Intellektuell
förståndig.
Intet
det som ännu inte är
Intuition
Omedelbar uppfattning av ett objekt eller fenomen.
Filosofiska begrepp / J |
|
Filosofiska begrepp / K |
|
Kategorisering
sortera utefter en idé eller ett system.
Kategoriskt imperativ
Enligt Kant ett pliktbud: "handla alltid så att du behandlar mänskligheten [---] som ett ändamål och aldrig blott som medel" och "handla så att du kan vilja att maximen för din handling skall bli allmän naturlag"; alltså att du till och med skulle kunna lagstifta din handling. Alltså: handla i enlighet med, att din handling kan utgöra allmän lag.
Kausal
Orsaksmässig
Klassamhälle
ojämna egendomsförhållanden.
Kognitiv
Det som berör kunskap.
Koherensteorin
En ”sanning” accepteras genom att den "hänger ihop" med en individs övriga sanningar; trosföreställningar. Alltså den avviker inte alltför mycket från det redan kända och kan också anknytas till det kända.
Se också sanning.
Konkret
något man förstår via sinnena. Motsats till abstrakt.
Konservativ
samhällsbevarande och traditionsbunden ideologi.
Kontingent
Tillfällig.
Kontradiktion
Motsägelse.
Konvention
Överenskommelse.
Korrespondensteorin
En ”sanning” accepteras genom att den ”stämmer överens" med det en individ upplever både empiriskt och via språket.
Se också sanning.
Kriterium
Avgörande kännetecken.
Kunskapsteori
Undersöker vad som anses som kunskap och hur vi kan veta om något är eller inte är. Enligt en traditionell syn på kunskap vet en person att något är sant, om och endast om: personen hävdar att det är sant, personen är övertygad om att det är sant och om personen har goda skäl att tro att det är sant.
Filosofiska begrepp / L |
|
Logisk
förmågan att göra korrekta slutledningar.
Filosofiska begrepp / M |
|
Materia
fysiska beståndsdelar.
Materialism
Metafysisk realism, som hävdar att allt som existerar i verkligheten är materia och att dessa endast har fysiska egenskaper. Verkligheten kan därför förklaras enbart utifrån fysiken, och medvetande-fenomen kan reduceras till fysiska processer i centrala nervsystemet eller i det yttre beteendet.
Mentalt attribut
tankemässiga inslag.
Metafysik
Det som följer efter det fysiska och försöker bestämma det som ligger till grund för varandet.
Modifikation
förändring.
Monism
Hävdar att allt varande utgår ifrån en substans eller en grundprincip.
Moral
kvalitativ egenskap i en handling. Anständighet.
Moralfilosofi
En handling som ges ett visst värde utifrån olika etiska normer. Handlingen kan i glidande skala anses som god eller ond eller rätt eller fel.
Se också etik.
Myt
gammal (påhittad) berättelse.
Filosofiska begrepp / N |
|
Naturfilosofi
Ett spekulativt försök att oberoende av erfarenheten (a priori) bevisa naturvetenskapliga, empiriska påståenden
Nihilism
En filosofisk position som argumenterar att existensen är meningslös och värdelös.
Nödvändiga och tillräckliga villkor
En given egenskap eller händelse: om A så B; A är ett nödvändigt villkor för händelse: B.
Filosofiska begrepp / O |
|
Objekt
Materiellt föremål.
Objektifiera
reducerar någon till passiv
Objektiv
återge något utan värdering
Observation
undersökande iakttagelse.
Ontologi
Läran om det varande: vad innebär det att existera och hur fortsätter något att finnas till?.
Filosofiska begrepp / P |
|
Paradigm
Förebild,etablerat (tanke)system.
Paradox
motsägelse.
Pessimism
mörk livssyn eller negativ inställning till något
Plikt/förpliktelse
skyldighet
Pluralism
Hävdar att allt varande är uppdelat i flertalet olika grundläggande skilda typer eller grundprinciper.
Positivism
Det är endast erfarenhetsvetenskaperna som kan ge oss tillförlitlig (och sann) kunskap. Filosofins främsta uppgift är att samordna och generalisera vetenskapernas resultat.
Postulat
En grundsats, dvs. en sats som accepteras utan bevis.
Potential
kapacitet.
Pragmatisk
Praxisorienterad vilket innebär att det viktigaste är användningen eller den praktiska tillämpningen.
Premiss
Ett antagande man utgår från i en härledning eller argumentation.
Princip
Grundläggande sats för tänkande eller handlande. Urgrund, (tanke)fundament, norm eller regel.
Filosofiska begrepp / R |
|
Rationalism
Kunskapsteoretisk riktning som i motsats till empirismen hävdar att kunskap uppnås enom att endast använda förnuftet. Uppfattning som i motsats till irrationalismen hävdar att en tro eller åsikt är sannolik endast om den bygger på erfarenheter och förnuftsöverväganden antingen av deduktiv eller induktiv art. Den mänskliga kunskapen kan systematiseras utifrån ett litet antal självklara grundsatser (axiom) logiskt. Kända rationalister är: Descartes, Spinoza och Leibnitz.
Relativt
jämförelsevis.
Filosofiska begrepp / S |
|
Sakfråga
= en fråga som rör konkreta fakta och som går att antingen verifiera eller falsifiera (bevisa om fakta är sann eller falsk).
Sanning
Bestämning som tillskrivs "det sanna" i motsats till "det falska": något äkta, framför det oäkta. De viktigaste teorierna om sanning är följande:
(a) korrespondensteorin för sanning, dvs. överensstämmelseteorin för sanning, vilken något är sant om det "svarar mot" eller "stämmer överens med" det som det utsägs om
(b) koherensteorin för sanning, dvs. sammanhangsteorin för sanning, vilken en utsaga är sann, om den på ett motsägelsefritt sätt "hänger samman med" och är förenlig med det mest omfattande satssystemet.
(c) evidensteorin för sanning, dvs. teorin om att det sanna är det som kan visa sig i en evidenserfarenhet
(d) pragmatismens sanningsteori , dvs. uppfattningen att något är sant om det är fruktbart eller nyttigt i praxis (är användbart).
(e) konsensusteorin för sanning, dvs. teorin att det sanna är det som en oändlig mängd av människor skulle nå fram till, om de i all evighet prövade ett givet påstående.
(f) redundansteorin för sanning, dvs. teorin att när man säger att en utsaga är sann, så tillskriver man inte utsagan någon bestämning, utan upprepar bara på ett längre sätt vad man redan har sagt genom att hävda utsagan.
Sekularisering
Förvärdsligande. Den process då den av människan präglade världen (vetenskap, konst, stat, osv.) träder fram som något självständigt, dvs. som något som kan stå för sig själv utan något religiöst berättigande.
Sinnevärld
världsuppfattning baserad på sinneserfarenheter.
Själ (bearbetning pågår)
Flertydigt begrepp i antik och nyare fil.: 1. Hos Aristoteles är s. lika med kroppens form (gr. eidos), eftersom kroppens s. är det som ger kroppen ett ändamål. Allt levande (växter, djur och människor) har en s., men det finns olika former av s. (från den vegetativa själen till förnuftet, som speciellt utmärker människan). Som form är ens s. något annat än ens kropp, men den kan endast vara i och med ens kropp. 2. För Aristoteles är det således meningslöst att tala om en "individuell odödlig själ", där s. uppfattas som en självständig storhet som kan lämna kroppen vid dödens inträde. Denna mera folkliga uppfattning kan emellertid spåras långt tillbaka i antiken. 3. Mera åt Aristoteles håll (men dock avvikande från honom) är identifikationen av människans s. med människans psykofysiskt bestämda personlighets-kärna. 4. Däremot är det oaristoteliskt, och uttryck för en i grund och botten modern problemställning, att identifiera s. med sammanhangen i det psykiska livet = jaget som medvetandepol för strömmen av medvetandetillstånd (Husserl). 5. S. i betydelsen 4. är endast förståelig mot bakgrund av det s.k. kropp-själ problemet (eng. the body-mind problem), vars moderna utformning har sin utgångspunkt i Descartes' dualistiska* fil. Enl. Descartes är det själsliga (= medvetandet) och det kroppsliga väsensskilda och av varandra oavhängigt existerande delar av verkligheten. Det kroppsliga finns i rum och tid, är offentligt tillgängligt, har mätbara egenskaper, existerar objektivt (dvs. oberoende av om någon uppfattar det) och kunskapen om det kan vara felaktig. Det själsliga finns däremot inte i rummet, är strängt privat (nämligen enbart för den, i vars medvetande det sägs förekomma), kan inte mätas, är subjektivt (dvs. existerar endast såtillvida som det uppfattas av någon) och man kan ha direkt och ofelbar kunskap om det. S. och kroppen är därför - enl. Descartes - två helt olika substanser. För att förklara förhållandet mellan s. och kropp antog Descartes den s.k. hypotesen om växelverkan, enligt vilken själsliga fenomen (t.ex. beslut) kan förorsaka kroppsliga fenomen (t.ex. armrörelser), och omvänt. Den cartesianska* dualismen kritiserades redan under hans samtid och har även varit föremål för omfattande kritiska diskussioner även inom modern fil.
Skepticism
ett betvivlande av möjligheten till säkerhet i kunskap
Solipsism
Uppfattningen att endast jag själv och mina medvetandetillstånd existerar
Sofism
En argumentation som endast till synes är giltig, och som används för att lura någon.
Subjekt/objekt (bearbetning pågår)
1. I senantik och medeltida fil. används det latinska ordet "subjektum" (det som ligger under el. till grund, det underliggande, av subjicere, lägga under) som översättning av det gr. ordet "hypokeimenon" som betecknar den underliggande bäraren av alla egenskaper, förändringar och tillstånd. Ett subjectum är således i detta äldre språkbruk samma som ett substrat el. en substans (t.ex. en buske, som är bärare av egenskaperna att vara grön, 75 cm hög, blommande osv.). På motsvarande sätt talar man i traditionell logik om subjektet för en utsaga som en bärare av predikaten (det som utsägs om subjektet i en utsaga). Motsvarigheten till ett subjectum (t.ex. en sten, en julgran, en människa, el. en ubåt) är ett objectum (t.ex. föreställningen om en sten, upplevelsen av en julgran, tanken på en människa el en ubåt). Medan ett subjectum är något som verkligen existerar oberoende av mig, är ett objectum endast något föreställt, tänkt el. menat (t.ex. finns det en tydlig skillnad mellan en verkligt existerande och en blott föreställd el. tänkt ubåt). 2. Med denna skolastiska terminologi som bakgrund kan man mer speciellt säga att själen el. medvetandet är bärare av sina medvetande-tillstånd, och det är denna speciella användning av ordet "subjectum" som under 1600-talet blir allenarådande. S. är enl. detta moderna språkbruk det som ger medvetandet dess enhet och som därför ligger till grund för all känsla, allt förnimmande, tänkande och viljan. Ordet s. används härefter oftast synonymt med ord som "jaget" el. "självet". Med utgångspunkt i denna moderna betydelse av ordet "subjectum" ändrar ordet "objectum" sin betydelse i slutet av 1700-talet och det kommer nu att beteckna det föremål som s. är ställt gentemot (jfr. ty. Gegen-stand, ett stående mot, svarande mot). S. känner något för ett o.; s. förnimmer ett o.; s. tänker på ett o.; s. vill göra något med ett o. 3. Under loppet av 1800-talet blir denna moderna användning av orden "s." och "o." till en fast del av den fil. terminologin. Distinktionen mellan det subjektiva och det objektiva blir identisk med distinktionen mellan medvetandet (el det mentala) och föremålen (det som är föremål). Grovt uttryckt kan man således säga att ifrågavarande ordpar har fått den rakt motsatta betydelsen av den som var gängse i skolastikens språkbruk. Samtidigt med denna verbala betydelseskiftning har de två orden kommit att beteckna ett problemfält där kunskapsteoretiska och ontologiska problem är invävda i varandra. Bland de viktigaste problemen kan nämnas: (a) Vad är s. och o. närmare bestämt? (b) Vilket är förhållandet mellan s. och o.? (c) Hur når s. ut till o.?, eller, hur uppnår s:s kunskap objektiv giltighet?
Subjektiv
personligt ställningstagande.
Sublim
någonting som är så upphöjt att det inte kan jämföras, och är bortom beräkning eller mätbarhet.
Syntes
Sammanställning/förening av olika storheter till en helhet.
Systematisk
organiserat metodisk.
Filosofiska begrepp / T |
|
Tautologi (bearbetning pågår)
1. Utsaga, vari det som betyder samma sak säges flera gånger med olika ord men med samma betydelse. Intetsägande utsaga. Ofta formuleras en tvivelaktig utsaga i riktningen av en t. för att därigenom ge den större styrka. Jfr. "Cancer som upptäcks i tid kan botas", som kan tolkas som tautologin "Cancer som upptäcks i så god tid att den kan botas, kan botas", el. som den sanna utsagan, "Cancer som upptäcks på ett tidigt stadium, kan i vissa fall botas", el. som den falska utsagan "Cancer som upptäcks på ett tidigt satdium kan alltid botas".
2. I modern logik bet. på satser eller formelr i satslogiken som är sanna under alla tillordningar och sanningsvärden till de ingående atomära satserna. Bet. t. används också för satser i det naturliga språket som kan översättas till en t. i satslogiken.
3. Hos några fil. skiljer man skarpt mellan analytiska* utsagor i allmänhet (t.ex. "alla ungkarlar är ogifta") och t. i den 2:a betydelsen (t.ex. "antingen regnar det, eller så regnar det inte"). Andra fil. använder beteckningen "sann analytisk utsaga" och "t." synonymt.
Teorem
I logik och matematik en sats som kan bevisas i ett axiomatiskt system, dvs. som följer logiskt från systemets axiom* eller, om systemet är formaliserat, som kan härledas från axiomen med hjälp av systemets slutledningsregler.
Teori
resultat av tankearbete. Systematisering och kartläggning av kunskap.
Transcendent/transcendera
Det överskridande. Något övergår från ett tillstånd till ett annat.
Filosofiska begrepp / U |
|
Urämne
alltings ursprung (arche).
Utilitarism
Handlingsprincip som frambringar den största mängden positiva värden.
Filosofiska begrepp / V |
|
Varat
Det som är.
Vara-i-sig
Del av jaget som styrs av instinkter och drifter.
Verifiera
Bekräfta som sant
Värdenihilism
Uppfattningen att värderingar inte har något sanningsvärde, utan måste tolkas som utrop el. påbud (imperativ*) som uteslutande har emotiv mening.
Värdeteori (bearbetning pågår)
Undersöker den gemensamma grundvalen för olika former av värderingar, som t.ex. tekniska, juridiska, estetiska, politiska och moraliska värderingar. Vissa värderande ord el. begrepp, varav det viktigaste är "gott", går igen i alla dessa former av värderingar, t.ex. kan man tala om goda vattenrör, goda konstverk och goda handlingar. Mycket av v.-teori samlas därför kring frågan omvad det betyder att något är gott. V.-teori uppstod som ett självständigt fil. ämne först på 1800-talet, men det har behandlats ingående av tidigare fil., först och främst Platon. För vissa riktningar inom fil., t.ex. utilitaristerna*, är v.-teori en del av etiken; medan andra menar att det förhåller sig omvänt, el. att det finns en överlappning mellan de två ämnena. De flesta fil. är överens om att skilja mellan om något är värdefullt i sig självt el. relativt till något annat, som är värdefullt i sig självt.- Det finns två fundamentala frågor inom v.-teori, för det första: "Vad har värde i sig självt?", och för det andra: "Vad betyder det att något har värde i sig självt?" För att besvara den första frågan måste man ställa upp en normativ el. materiell (dvs. innehållsbestämd) värdeteori. Det har under 1900-talet under inflytande av bl.a. den logiska positivismen* funnits en växande skepsis mot att detta utgör en fil. uppgift. I gengäld har fil. allt mer koncentrerat sig på den andra frågan. detta har skett i form av kritiska undersökningar om vilka former för värden som finns, och vad som är den ontologiska, kunskapsteoretiska och språk-filosofiska grundvalen för att säga att något är värdefullt. Man kan här dela upp fil. i tre huvudgrupper:
1. objektivister,
2. naturalister
3. subjektivister.
1. Objektivisterna (Platon, Moore, Ross, Scheler, Hartmann) hävdar att ting eller handlingar är värdefulla i kraft av att besitta en särskild värdeegenskap. Denna egenskap når man kunskap om på motsvarande sätt som t.ex. ett tings färg genom en särskild slags erfarenhet. Värdeutsagor är sanna eller falska på samma sätt som t.ex. utsagor, som tillskriver ting färgegenskaper.
2. Naturalisterna hävdar däremot att det inte finns särskilda värdeegenskaper, utan att ting och handlingar är värdefulla i kraft av att besitta naturliga eller empiriska egenskaper. Att något är värdefullt kan för en naturalist t.ex. betyda detsamma som att det väcker behag hos de flesta människor.
3. Subjektivisterna (Hume, Ayer, Russell, Stevenson) hävdar slutligen, att värden inte är annat än projektioner av subjektiva känslor eller hållningar. När man värderar ett ting eller en handling, hävdar man inte något om tinget el. handlingen, men ger däremot uttryck för en hållning el. känsla. Moraliska värderingar kan därför varken vara sanna eller falska. Några fil. (Hare, Toulmin) har försökt att kombinera subjektivismen med en teori som möjliggör rationella diskussioner om värdefrågor.
Väsen (bearbetning pågår)
I likhet med besläktade termer som "essens", "form", "idé", "natur", el. "substans" är ordet inte entydigt - varken i modernt el. traditionellt språkbruk. Följande bestämningar ingår emellertid i diskussionen:
1. Ett varandes väsen är de egenskaper som detta varande inte kan mista utan att upphöra att vara sig självt. T.ex. har man traditionellt menat, att en människa upphör att vara människa om hon mister förmågan att använda förnuftet. Man skiljer mellan väsensbestämda egenskaper (essentiella* egenskaper - el. kort essens) och ej väsensbestämda egenskaper (accidentiella, dsv. kontingenta el. tillfälliga, egenskaper).
2. I förlängningen av (1) kan ett varandes väsen sättas lika med det bestående ("eviga") hos det varande - i motsats till de skiftande ("tidsliga") fenomenen.
3. Ofta modifieras (1) och (2) så, att ett varandes väsen inte är givet en gång för alla, utan däremot är något som förverkligas som resultat av en längre ändamålsbestämd process.
4. Genom att var ändamål blir v. ofta till ett ideal, en norm el. ett värde - i motsats till det faktiskt förekommande. Ett varandes väsen är den "inre" (immanenta*) normen, som skall förverkligas eftersom detta v. är det varandes egentliga och innersta sätt att vara på.
5. Det är omstritt om v. huvudsakligen är knutet till individuella varanden (entiteter), över-individuella strukturprodukter (t.ex. stater) el. universalier*. Jfr. essentialism.
Filosofiska begrepp / Å |
|
Ångest
Oro/ängslan inför något.
Filosofiska begrepp / Ä |
|
Filosofiska begrepp / Ö |
|
Filosofiska begrepp / Innehållsförteckning |
|
Joni Stam (2015)