www.larare.at

Språkexperiment

Innehållsförteckning -

Där formen är viktigare än innehållet.

 

 

Språkexperiment / Barock bilddikt
  

 

 

 

Språkexperiment / Mollys monolog (James Joyce)
  

 

 

 

Språkexperiment / Sapfisk dikt
  

 

 

 

Språkexperiment / Hexameter
  

Homeros Iliaden

 

 

Språkexperiment / Dadaistisk dikt
  

Hugo Ball

 

 

Språkexperiment / Haiku-dikt
  

Haiku-dikt (bild).

 

 

Språkexperiment / Den inre monologen
  

(stream of consciousness, "medvetandeström" - surrealimen)

Inre monolog (engelska: stream of consciousness, "medvetandeström"[1]) är ett berättartekniskt grepp inom litteraturen som går ut på att skriva "inifrån" en persons huvud.

I en inre monolog försöker författaren följa en persons medvetande och sinnesintryck. Detta innebär att allting berättas som ett textflöde utifrån den enskilda individens perspektiv. Tekniken kan också leda till tvära kast i tiden, där till exempel ett sinnesintryck associeras till ett minne som då återberättas.

Hos Lev Tolstoj förekommer det inre monologer, men tekniken förknippas framför allt med modernister som exempelvis Marcel Proust, James Joyce och Virginia Woolf.

I svensk litteratur var Eyvind Johnson tidigt ute med att använda sig av inre monologer, bland annat i romanen Kommentar till ett stjärnfall (1929) och framför allt i Romanen om Olof. Inre monologer förekommer även i noveller av Thorsten Jonsson (Som det brukar vara, 1939) och Stig Dagerman (till exempel Var är min islandströja? i Nattens lekar, 1947).

Källa

 

 

Språkexperiment / Kunskapskrav
  

 

 

Språkexperiment / Innehållsförteckning
  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joni Stam (2014)