Man skulle kunna inleda med att fråga sig varför läsa om Romantiken? Upplysningstankar kan kopplas till dagens tro på tekniken och romantiken är dess motreaktion. Litteratur blir underhållning från att under Upplysningen varit praktisk tillämpning. Från förnuft till känsla!
Tron på vetenskapen präglar våra liv fortfarande. Nya innovationer (uppfinningar) både inom (informations)tekniken och naturvetenskapen skapar ett allt mer utvecklat samhälle. Upplysningen är startskottet till detta lopp där målet är att uppnå ett bättre samhälle. Romantikerna däremot trodde att ett bättre samhälle nås genom att alla blir mer känslosamma och därigenom mer empatiska (bättre medmänniskor).
Upplysningen förordar vetenskap och tror att tekniken kan hjälpa oss att nå ett bättre samhälle medan romantikerna menade på att känslornas kraft skulle utveckla samhället.
Redan under 1800-talet diskuterade man samhällsbygge och Romantiken står som sagt för motsatsen och drömmen bort kommer alltid att finnas hos människan. Idag har fiktionen (i böcker och film) en viktig plats i våra liv, därför blir romantiken mycket relevant fortfarande i våra dagar.
Romantiken var som sagt till stor del en proteströrelse mot upplysningens empirism. Epoken handlade om den inre känslan; den subjektiva upplevelsen, fantasin och känslan. Inriktningen blev en stor rörelser i länder som England, Tyskland och Frankrike.
Poesin var den största genren och Johann Wolfgang von Goethe (Tyskland) skapade med Den unge Werthers lidanden en våg av sorgtyngda borgare. Kärleken i romantikens litteratur var oftast omöjlig - i många fall handlade det inte ens om kärlek till en person utan kärleken var istället riktad mot känslan och upplevelsen istället för själva objektet (den som man var kär i). En snarlik inställning till kärleken hyste också de engelska poeterna William Wordsworth, Samuel Coleridge och John Keats.
Romantiken hyllade också det främmande, det exotiska, det mystiska och framför allt det skrämmande. I England skrev Mary Shelley Frankenstein som kom att inleda monstergenren som bara blir större och större. Monstret var en känslosam varelse fastän han såg ut som ett monster. Victor Hugo (Frankrike) går ännu längre i sin roman Ringaren i Notre Dame där monster istället blir den utsatte och folket blir monster.
Typiskt romantiken är alltså stora känslor och ett poetiskt språk.
Mer om romantiken:
Power Point om Romantiken (innehåller lite fakta och många bilder som representerar romantiken som litterär epok).
|